Maatta

Torsdag eftermiddag åkte jag, Peter, Thea, Elis,Roger och Ida till Kangos. En resa på fyra timmar. Vid 20.00 på kvällen var vi framme. Det var många av Peters släktingar som redan hade kommit så vi fick ett varmt mottagande. Vi bäddade iordning och packade upp lite granna innan vi minglade runt.

Kvällen blev sen både för mig och barnen. Thea och Julia hittade varandra direkt vi klev ur bilen sen har de lekt i två dagar och ville inte alls skiljas.

Roligt att träffa så många av Peters släkt. Trots att vi varit tillsammans i snart 15 år fanns de en hel del som jag inte träffat ännu.

Anledningen till att vi samlades så många var mindre rolig. Peters farmor dog för en månad sedan och i helgen hölls begravning och minnesstund. Det var konstigt att komma till Kangos och inte bli mött av "farmor". Flera gånger då jag var på väg in i deras hus tänkte jag att jag skulle fråga eller säga till henne... också minns jag, det går inte längre.

Begravningen var vacker. Kyrkan full av människor som ville ta ett sista farväl. En värdig avslutning till en otrolig människa. 

Elis hade klivit upp redan vid 06.00 fredagmorgon och följde med "två tanter" (Elis ord) ut och gå. De gick 5 km så det var en väldigt trött och slut kille som kom hem. I kyrkan fick han en stark huvudvärk som sedan inte ville ge med sig. Lite mycket med både promenad och spänningen som blir på en begravning. Senare på kvällen hade han feber så vi låg mest på sängen och läste och pratade. Många funderingar som ventilerades av älsklingskillen. Han hade nog lite svårt med att sortera alla intrycken som varit under dagen. Bra stund för oss båda.

Thea såg jag inte av mycket för hon som jag redan skrivit sprang runt med Julia.

Att vara i Kangos är som att vara i en stor varm famn. Så var farmor och så är även resten av släkten. Fast vi inte träffas ofta känner barnen att de är älskade och välkomna. Det vilar en trygghet över hela stället och människorna. Alltid då jag är där tänker jag att NU ska vi blir duktigare på att åka upp. Så långt är det ändå inte. Denna gången ska vi göra det.

På lördag förmiddag satt vi ute på terassen och drack kaffe surrade och bara njöt. Elis fick åka med farfar i traktorn och sen fick han köra traktorn själv, med farfar bredvid förståss.


Elis och farfar.


Kaffe på terassen

Efter lunch packade vi ihop oss och började våran färd hemåt. På uppvägen lovade vi barnen att stanna till vid Jokkfall om det var bra väder. Tack och lov var det sol och härligt.


Vackert med det forsande vattnet.


Thea och Ida blickar ut över vattnet och blir lite blöta från stänket.

Vid sju var vi hemma på gården. Då hade vi hämtat Irma från mormor och morfar. En mysig kväll hemma blev det. Jag var super trött efter en helg med många känslor.