Besök hos Lydia i skolan och tripp till Vällingby

Morgonen började med läxläsning och sen drog de ut till parken allihopa. Efter 45 min kom Thea och Elis in lite skärrade. Irma var försvunnen.....Jaha det var bara att börja leta. Vi ropade och sprang runt på området. Efter ca 5 min frågade jag en familj om de sett en liten tjej med röd/orange randig mössa. Pappan hade sett henne för ca 10 min sen vid port 16. (inte syrrans port).

Jag dividerade med mig själv om hon skulle orka få upp porten eller inte och kom fram till att den är för tung. Mera skrik och rop. Efter ytterligare 5 min kom jag fram till att porten måste kollas. Jag öppnade den lite, för i min vildaste fantasi kunde jag inte tro att hon orkat få upp den, och ropade - Irma!?  Döm till min förvåning och glädje då jag hör hennes röst i trappan - Mammmmma....snyft, snyft,.......mammma.

Lilla hjärtat skulle gå tillbaka till lägenheten men tog fel port. Vi hittade varandra och kramades som två som håller på att drunkna eller nått. Go tjejen borrade in lillhuvudet i halsgropen på mig och snyftade och kramade. Sen kom det från hennes snörvlande mun - Mina ben är trötta. Jag orkar inte gå. 

Jag hittade henne på fjärde våningen och hon hade gått trapperna och gud vet hur många varv hon sprungit upp och ner. Sen tog jag alla barnen med mig in och mös framför Tv:n innan vi gick till Lydia på skolan.


På väg till Lydia.

Hon skulle visa oss runt men jag tror hon tyckte det var lite pinsamt med hela tjocka släkten. Det blev bara en snabbis på Abrahambergs skolan innan vi tog tunnelbanan till Vällingby.

Där blev det lunch och en rundtur i K:5. Sen var det Br för hela slanten, i alla fall de närmsta 45 min. Inget blev handlat det satte jag P för. Finns annat att handla till deras rum.

Det sista vi gjorde är en lite hemlis som var och en som känner oss får upptäcka själva.


Bus i Vällingby


Gull Irma i tunnelbanan på väg hem.


Snygg Thea i mosters mössa.

Resten av kvällen var jag en slak hjältinna men barnen spottade snabbt upp sig och gick ut fram tills dess att det mörknade. Edwin var med Irma så hon inte skulle försvinna igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0