Data störning och bassängträning
Jag min optimist trodde att det skulle gå koppla upp sig med datorn på Sunderby Sjukhus. Tji fick jag. Patienthotellet hade inget uttag så jag har varit i data skugga en hel vecka. Hjälp vilken abstinens jag har.
Annars har veckan varit helt underbar. Jag har badat 1 till 2 gånger per dag, tränat i gymnastiksal och gjort handträning sen har jag sovit och sovit och sovit. Att det fanns så mycket trötthet i min kropp visste jag inte. Har nog haft lite underskott i sömn kan jag gissa.
Måndag då jag kom och fick schemat för veckan tänkte jag att jag kommer att bli rastlös och längta hem. Med förvåning kan jag se tillbaka och undra var dagarna tagit vägen. Träning i basäng varje morgon efter frukost. Sen har det varit träff med arbetsteraput eller avslappning. Har jag haft tur har jag hunnit upp till rummet och vilat en pytte stund innan lunch. Efter lunch har det varit handträning och sen gymnastik och efter det har det någon dag varit simträning i badet.
Kl 14 då programet varit slut har jag lagt mig på sängen för att läsa engelska men det har mest slutat med att jag har sovit fram till middagen. Då middagen intagits har jag i regel stupat i säng och sovit fram till morgonen. Visst har jag vandrat någon natt men ändå inte farligt mycket.
Sällskapet har varit bra men det är ingen i min ålder så först tänkte jag att det blir nog svårt med personkemin. Varför jag ska vara så fördomsfull. De är två härliga damer som jag skrattar mycket med och pratar om allt mellan himmel och jord med. Herren var en tystlåten man som blixtrar till emellanåt. Jag vill inte alls byta sällskap och ser fram emot måndag morgon då jag ser dem igen.
Idag fredag har varit den dag som jag inte velat vara där utan längtat hem. Säkert både för att jag vet att jag skulle åka hem men också för att det var examensdagen och jag missade den. Lite ledsenhet har funnits i kroppen hela fm. Skönt då att veta att mormor och morfar skulle vara där och se dem.
Ikväll ska jag bara mysa med familjen och sova i min egen säng.
Annars har veckan varit helt underbar. Jag har badat 1 till 2 gånger per dag, tränat i gymnastiksal och gjort handträning sen har jag sovit och sovit och sovit. Att det fanns så mycket trötthet i min kropp visste jag inte. Har nog haft lite underskott i sömn kan jag gissa.
Måndag då jag kom och fick schemat för veckan tänkte jag att jag kommer att bli rastlös och längta hem. Med förvåning kan jag se tillbaka och undra var dagarna tagit vägen. Träning i basäng varje morgon efter frukost. Sen har det varit träff med arbetsteraput eller avslappning. Har jag haft tur har jag hunnit upp till rummet och vilat en pytte stund innan lunch. Efter lunch har det varit handträning och sen gymnastik och efter det har det någon dag varit simträning i badet.
Kl 14 då programet varit slut har jag lagt mig på sängen för att läsa engelska men det har mest slutat med att jag har sovit fram till middagen. Då middagen intagits har jag i regel stupat i säng och sovit fram till morgonen. Visst har jag vandrat någon natt men ändå inte farligt mycket.
Sällskapet har varit bra men det är ingen i min ålder så först tänkte jag att det blir nog svårt med personkemin. Varför jag ska vara så fördomsfull. De är två härliga damer som jag skrattar mycket med och pratar om allt mellan himmel och jord med. Herren var en tystlåten man som blixtrar till emellanåt. Jag vill inte alls byta sällskap och ser fram emot måndag morgon då jag ser dem igen.
Idag fredag har varit den dag som jag inte velat vara där utan längtat hem. Säkert både för att jag vet att jag skulle åka hem men också för att det var examensdagen och jag missade den. Lite ledsenhet har funnits i kroppen hela fm. Skönt då att veta att mormor och morfar skulle vara där och se dem.
Ikväll ska jag bara mysa med familjen och sova i min egen säng.
Kommentarer
Trackback
