Maatta

Nu har jag jobbat med mina ordinarie arbetsuppgifter i två dagar. Det är jätte roligt och jag känner hur mycket jag saknat jobbet. Inte bara arbetskompisarna utan själv omvårdnaden, de gamla till och med städningen.

Visst känns kroppen helt slut och ond på kvällen och jag törs inte stanna av förän jag går i säng. Sätta sig i soffan är helt otänkbart, då kommer jag mig inte upp. 

Igår lade jag mig med Irma,Thea och Elis. Somnade ganska snabbt men vaknade efter bara någon timme och så var det nästan kört att somna om. Värken i kroppen fanns över allt och adrenalinet var ungefär runt 100%. Det var bara andas lugnt ta en tidning och SLAPPNA av. Lyckades somna om vid fyra. Ändå var jag inte värst trött på morgonen.

Tur i oturen så är alla barnen sjuka och hemma från dagis och skola. Vad jag menar med tur är att Peter är hemma och jag har bara mig själv på morgonen. Känns som att det blev en bra början för mig , då kroppen belastas mera, att jag inte har morgon jobbet hemma också. 

Nyss såg jag,Thea och Elis serien Familjen Annorlunda. Den började igår men då orkade jag inte se den så vi tog fram den från "nätet". Att jag inte tänkt på att göra så tidigare.......

Jag tänkte att barnen skulle vara glad att vi inte var fler än fyra barn i våran familj efter vi sett programet. Ha ha trodde jag. De började istället prata om att de vill har i alla fall ett till syskon. Kul att de tycker om varandra och inte ser problem i att få vänta och att de ibland måste anpassa sig efter andra. Iof har de inget annat att jämföra med. En till att ta hänsyn till är lika med en till att älska. De sa det inte så men betydelsen var den. Vilka "ungar" jag har.

Men det blir inga fler barn i denna familj.