Maatta

Med blicken i backspegeln kan jag inte annat än förundras hur underbart livet kan vara. Gårdagskvällen var en stund i livet som jag aldrig vill glömma.

Irma som stod nere vid älven och kastade sten.  Lycklig som en lärka och väldigt försiktig med vattnet. Inte en gång var jag orolig att hon skulle göra något farligt. Hon stod bara där och njöt av stunden, hon med. Hennes små ben knatade på över sten och sand. Trots den sena timmen hade hon ett solskens humör. Ialla fall tills vi kom hem, då bröt den stora tröttheten till. Men vad gör väl det efter en underbar trevlig och mysig kväll.

Thea såg jag mest nere vi strande också. Hon kände på vattnet, lyssnade på bruset och bara var. Jag blir varm i hjärtat se på henne, då hon hamnar i sin egen värld där på en sten precis i vattenbrynet. Jag frågade henne då vi lagt oss om hon uppskattade utflyckten till älven. Ögonen glittrade på henne då hon svarade. -Jätte roligt.

Elis hade sin kompis Lucas som han lekte med och gjorde olika rollspel vid elden med. Han älskar att vara vid en eld och bara peta. Vid ett tillfälle var det lite grus i maskinerit för killarna men då skyndade vi oss att ge dem var sin hamburgare. Sen var det som att vända ett blad. Båda dessa killar har lite svårt att hålla ihop om de blir hungriga. 

Avslutningen på stranden med sandslottsbygg och vatten lek var en minnesbild i hjärnan som värmer själen och mammahjärtat. Jag kände mig verkligen som en kanon "morsa" då jag lade mig i går. Hela dagen från det vi klev upp till det vi gick i säng var harmonisk och härlig.