Maatta

Efter att i ett års tid bloggat om mej själv och mina känslor runt min sjukdom är jag nu beredd att gå vidare.

I dag har det varit en händelse rik dag. Barnen har börjat skolan. I min familj finns det fyra barn. Den största, som är ett bonus barn, bor mest hos sin mamma. Hon var den enda av de tre som började skolan som verkligen inte längtade. Hur jag nu skulle kunna förvänta mig att en femton åring längtar till skolan. Thea som är näst äldst började tvåan. Hon längtade väldigt mycket och har så gjort i flera veckor. Elis sex år, var glad, spänd och förväntasfull inför dagen. Lillan i familjen. Irma två och ett halvt år tyckte egentligen inte heller att detta var en kul dag. Båda hemma varande syskonen åkte iväg med taxin. Hon som är van att brorsan blir kvar med henne. Då brukar de ha så kul, han busade alltid en massa med henne. Helt trist var det trots allt inte eftersom hon fick åka till dagis och leka med kompisarn.

Efter skolan fick mina skolbarn ta taxin hem. Mest för att Elis skulle få prova att åka båda vägarn. In i hallen rumlade en kvittrande glad kille. Lite i kölvattnet efter honom kom Thea. Glad men det var inget speciellt för henne det här med skolan. Hon var mest glad åt att vi skulle få hämta en kaninunge åt Elis.

Jag och storbarnen for iväg till Elis klasskompis för att hämta kaninen. Väl hemma igen hjälptes vi åt att städa och inreda den andra buren till kaninen. Thea fick en kanin förut i sommar därför två burar. Vi var ute länge och pysslade med kaninerna.

Vid tre åkte jag till dagis och hämtade Irma. Hon ville också vara med den nya familje medlemmen. Runt middags tid var det annat än kaniner som intresserade de två äldsta. KOMPISAR. Elis kompis Lucas kom hit och Thea cyklade in till byn till sin kompis Tova. Jag, Irma och killarna cyklade med henne en bit. En härlig avslutning på dagen för min del. Hemmavid väntade nattning av Irma och  undan plockning från dagen. Vid halv åtta var det nattning av de stora.

Nu ska jag också knyta mig. Det är ju en dag i morgon också.